Historia Vittsjö

VITTSJÖ. Inom Vittsjö församling finns mer än 30 registrerade tjärbrännor, de flesta glömda och gömda under tidens påverkan med olika nerfall och växtlighet.
Några få tjärdalar finns bevarade och kan beses. Så sent som år 1978 brände Wittsjö hembygdsförening trätjära vid en tjärdal i Kraxeboda. Denna tjärdal är igenfylld för att klara naturens påfrestningar men är i det skick att den kan återanvändas.


Tjärdalen vid Gundrastorpsvägen.

En tjärdag i samhällets närhet finns vid Gundrastorpsvägen och även denna tjärdal kan tas i bruk men lite förarbete behövs. Vägbeskrivning: Från väg 117 in på Gundrastorpsvägen är det 900 meter till en gatuskylt som förkunnar Tjärbrännan och 30 meter in i skogen finns brännan, väl synlig med informationstavla och skraltigt staket. Besök gärna platsen men inte innanför staketet!

Troligt är att denna bränna anlades under 1800-talet. De flesta tjärbrännorna började anläggas betydligt tidigare, troligen redan på 1200-talet. År 1320 finns det dock belagt att tjärbränner fanns i Göinge. Redan då användes tjäran som impregneringsmedel och smörjmedel. Dessutom hade denna naturprodukt en läkande effekt på vissa sjukdomar.

VITTSJÖ. Förr i tiden, den gamla goda, var det oftast bandy som gällde. Nu i modernare tider är det främst ishockey som gäller. Eller dataspel! Då, på den tiden fanns det små bandylag där det fanns en isplätt att dribbla på. Vittsjön var idyllisk med stora ytor för bandylaget från 1958 som höll sig intill järnvägen. Strömdraget från Prästabäcken var förrädiskt men målburen fanns på säkert avstånd. På den tiden fanns det tämligen bra tjocklek på isarna då termometerns skala markerade i extremfall –30 grader.

VITTSJÖ. Författaren och miljökämpen Inez Palm var född i Vittsjö, norra Skåne 28 mars år 1920. Hennes fader var den omtyckte men stränge skolläraren Ernst Georg Palm med maka Thea. Dottern Inez beskrevs redan ung som ett mönsterbarn. Hon växte upp tillsammans med fyra syskon i byn Snärshult. Hela familjen var musikalisk och Inez lärde sig ganska tidigt att spela orgel.
Inez Palm beskriver sig själv som ganska lång med sina 175 centimeter som levnadsglad och hurtfrisk.

 

 

 

 

 

Hennes längd var i kontrast till korpulente läsprästen som var kortare och omfångsrikare! Efter faders bortgång vid 65 års ålder fanns ingen som försörjde familjen. Inez Palm var då 15 år och försökte på olika sätt bidra med försörjningen av familjen. Tiderna var sådana att de arbeten som erbjöds var inte särskilt välbetalda.

VITTSJÖ. En gång i tiden var Verumsvägens anslutning till väg 117 annorlunda. I början av 1950 talet var anslutningen till nuvarande väg 117 (då väg 56) mitt för Hotellet. Vägen fanns intill Wittstens tomt och intill Marknadsplatsen. I dag är vägen en gång- och cykelväg.

Sådan var anslutningen i dåvarande väg 56 i vinterskrud vid Hotellet.

I början av 1950 talet var inriktningen på säkrare trafik. Alla vägkorsningar med ”sned” infart på huvudled skulle ändras till mer vinklad utfart. Så skedde även vid korsningen mitt emot nuvarande Rondellgrillen, före detta BP.

VITTSJÖ. Trädet på bilden ger knappast någon identifiering. Den vattendränkta stigen på bilden ger inte heller någon större ledning. Prästabäckens flödande vatten passerar Flyvägen.

Det enda som ger ledning om motivet är kyrkan mitt i bilden. Så skall det ju vara att kyrkan är i centrum. Bilden är med största sannolikhet exponerad före 1937. Då uppfördes kyrkans pannhus och detta finns inte med på bild. Inte heller finns antydning till skolgård då skolan uppfördes 1939.

VITTSJÖ. Populärt kallades avbildade betongfundament för stridsvagnshinder men verkligheten var att hindren var avsedda som fordonshinder. Även dåtidens stridsvagnar hade med lätthet forcerat hindret. Avbildade hinder finns vad Gundrastorp kvarn och kom på plats i Andra världskrigets början. Närmare bestämt den 11 juni 1940. Inom Vittsjö socken har funnits minst tre liknade hinder. Dessutom har det funnits flera planerade hinder.

Fundamenten vid båda sidor av vägen.

De tre kända fordonshindren var strategiskt placerade med kraftiga skyttevärn som hade uppsikt över hindren. Om fientligt fordon stannade eller nalkades hindren var kulsprutorna i värnen klara att ge verkningseld. I dag finns ingen av dessa värn kvar, endast personlig kännedom kan beskriva läget. Inventerare från Riksantikvarieämbetet fann skyttevärnet för några år sedan och klassade detta som varggrop! Rätt benämning finns nu i beskrivningen).

VITTSJÖ. Förfalskare av skilda slag har funnits sedan urminnes tider. Med dagens avancerade teknik sker ofta förfalskning och liknande framför datorn. Läget var annorlunda för 150 år sen.

Klart och tydligt finns straffsatsen angiven på en sedel Trettiotvå skilling banco från 1849:
"-Den som denna sedel efterapar eller förfalskar skall warda hängd. Men den som upptäcker Efteraparen, Förfalskaren eller utprånglaren undfår belöning enligt Kongl Kungörelsen af den 8 juli 1818."

VITTSJÖ, KRIGSTIDEN. Under tiden för Andra Världskriget 1939- 1945 var nästan allt manfolk inkallat till tjänstgöring för Sveriges försvar. Antingen de var stridsdugliga eller tillhörde ”malajgruppen”. Kunde de inte hantera skjutvapen blev de tillgängliga att hugga ved eller gräva skyttegropar! Därför blev även landsbygden avfolkat med stora bekymmer under skördetiden.

På bilden sitter Nils Johnsson på slåttermaskinen hos Svantessons lantbruk i Hyngarp. I bakgrunden kan skymtas bundna kärvar medan lantarbetarna har radat upp sig inför fotograferingen.

Därför beslutade k.m:t att arbetsförmedlingarna skulle ställa erforderligt antal militärer till lantbrukets tjänst. Arbetsförmedlingarna fick uppdraget att allt efter behov, vid närmaste förläggningsort få rättighet att rekvirera erforderligt antal militärer, att skickas till de platser där lantbruken behövde hjälp. Arbetsförmedlingarna hade förteckning på bristande arbetskraft vid lantbruken. Uttagningen av militärer fick dock inte inverka menligt på den militära utbildningen.

VITTSJÖ. Var det alldeles för kallt i arresten (finkan) tog fjärdingsman Olof Nilsson med den intagne till hemmet i Ubbalt där det var behagligare temperatur. Olof Nilsson i Ubbalt var fjärdingsman 1932 – 1938. Han hade ingen polisutbildning och därför ersattes han av polisman Ture Wester 1938. Då Olof Nilsson ofrivilligt lämnade sitt uppdrag som fjärdingsman erhöll han de bästa vitsorden.

”Finkan” byggdes 1932 liksom brandstationen där den var inrymd. Bilden utvändigt med ett gallerförsett fönster till finka och ett till vaktlokal.
Fjärdingsman har funnits från slutet av 1800-talet och denna titel ersattes med polis i början av 1950-talet. Fjärdingsmannens uppgift var att hålla ordning och reda i orten. Också att vara indrivningsman för bland annat obetalda skatter.

Denna rubrik fanns i Norra Skåne 1940. Signaturen A. N-n. förmedlade sina intryck från denna by i Vittsjö församling..
De positiva intrycken han hade för 75 år sen har inte försämrats. Tvärtom. Emma och Anders har i stort hjälpt till med att göra idyllen idyllisk. I Hyngarp finns bland annat ett Rikstagshus. Detta till skillnad från rikstagshuset i Stockholm. I Hyngarp finns det får från Hyngarp!

Rikstagshuset i Hyngarp!

Signaturen A. N-n. Fortsätter: Hyngarp kan i ett avseende åtminstone liknas vid staden Trosa, som ibland kallas ”världens ände”. Från Hyngarp finns ingen annan väg väster- eller norrut på vilken man skapligt kan komma fram. Hyngarp är en återvändspunkt. Det finns visserligen en skogsväg till Boalt i Visseltofta. Hyngarp är en underbart vacker by, som omfattar ett halvt dussin lantbruk, vart och ett lagom stora att ge brukaren sin bärgning. Mellan åkrarna växer ymnigt med lövskog

MÅNSATORP. Faktiskt har det varit en filmstudio i skogen vid Månsatorp, Vittsjö. Inte detta sekel men förra seklet. Då kom ett helt filmteam för att spela in de sista sekvenserna av filmen om ”Kulla Gulla” Filmen sändes i teve i början av år1986 och sändes i elva avsnitt. Kulla Gulla gestaltades av Lisa Jarenskog från Göteborg.


Kulla Gulla och Johannis i släden i vintrigt Månsatorp.

Avsikten var att de flesta avsnitten skulle spelas i på Björnstorp Svenstorps godsförvaltning men avsaknaden av snö i denna södra landsdel var orsaken till flyttningen. Kulla Gulla var inte ensam om inspelningen. Utöver 20 medverkande aktörer fanns givetvis även Johannis som gestaltades av Martin Valind från Limhamn.


FROSTESMOSSEN. Andra artikeln angående sevärda minnesplatser på Frostesmossen, väl värda att bevara. Då du skall besöka platser på Frostesmossen bör du nog ha någon med dig som kan platsen. Ute på en stor myr är det ganska lätt att förlora orienteringen då mossen är nära två kilometer lång och som bredast 500 meter.

BILD: Bilden ger besked om var Frostesmossen är belägen.
De i texterna omtalade platserna är inte markerade.

VITTSJÖ. Det fanns Reglemente för Fattigvården i Vittsjö 1921. Detta reglemente var av standardformulär med plats för lokala tillägg och ändringar. Fattiggården Kristenstorp invigdes 1907 och reglementet gällde främst verksamheten på Kristenstorp.

Fattiggården i Kristenstorp var i bruk 1907- 1954.

Det var hårda bandage som gällde då till skillnad från i dag då boende på äldreboende har ett människovärde.
En av paragraferna i reglementet lyder: ”Befinnes minderårig eller den, som till följd av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter är oförmögen att genom arbete försörja sig, sakna medel till sitt lifsuppehälle, skall han, där hans behov icke annorlunda avhjälpes, erhålla fattigvård, på sätt i denna lag sägs”. Med andra ord var det fattiggården som gällde!

HULTATORP. Byn Hultatorp i västra delarna av Vittsjö församling har det officiella men bortglömda beteckningen Hästhult 3. Namnet Hultatorp finns nämnt i äldre handlingar från 1781 och 1857. Hultatorp skola byggdes 1908. Flera föreningar har funnits i Hultatorp, syförening 1915 (ännu verksam), söndagsskola 1887 (ännu verksam), Juniorförening 1935, Ungdomsförening 1911.



Bilden troligen exponerad vid Örnholmen, Gängessjön omkring 1958

FROSTEMOSSEN. Stora och väl synliga minnen lever kvar då synintrycket ofta registrerar vad som setts. Små otillgängliga platser glöms ofta bort då dagliga kontakten uteblir och ingen berättar om tider som varit. Sannolikt är det få orter som har så många forntida minnesmärke som Vittsjö. Många platser är registrerade och nertecknade men en del håller på att falla i glömska.

Kulturorten Vittsjö är inte enbart en benämning utan många kulturella platser finns inom socknens gränser. Nära 400 torp eller tornruiner är registrerade och utmärkta. Omkring 30 tjärbrännor är registrerade. Drygt 50 skyttevärn och liknande från Andra världskriget nödtorftigt registrerade. Detta är enbart en liten del av det intressanta som finns inom socknen. Många sevärda platser håller på att glömmas bort då ingen återuppväcker platsernas minnen.


BILD: Särklippet från en karta visar var Frostesmossen är belägen.

 

HÅRSJÖ. För drygt 73 år sedan, den 8 januari 1942 störtade ett flygplan i Hårsjö, Vittsjö. I dag är det inte många som har kännedom om denna händelse där ett flygplan under rutinflygning störtade och piloten omkom. Det var under spaningsuppdrag under Andra världskriget som händelsen inträffade. Troligtvis var flygningen mer eller mindre sekretessbelagd då uppgifterna gav vid handen att flygplanet hade störtat vid Ljungbyhed!

Bild SK40, dock inte det plan som artikeln handlar om

 

VITTSJÖ. Toffelmakare Bernt Hallström i Hårsjö är det kanske inte så många som känner till i dag. Hallström var född 1889 och avled på Furuvikens sjukhem i Markaryd år 1985. Bernt var född i Hästhult och köpte ett litet torp på ett tunnland för 360 kronor år 1920 där han byggde bostad .

Yrket som toffelmakare lärde han i Hasslarp och öppnade egen verkstad i Hårsjö 1920. Då kostade ett par nya tofflor en krona och 50 öre medan en ombottning med trä kostade 90 öre Träbottnarna tillverkade Bernt själv av träslaget al. Uträknat per timme skulle detta arbete som toffelmakare ge en summa av 25 öre per timme enligt Bernts uträkning. Det fanns två rum i villan men Bernt använde endast det ena. Där sov han, där hade han sitt kök och där hade han sin toffelverkstad.

 

EMMALJUNGA. Gränsdragningar och gränsmärken har alltid varit problematiska. Så var det också norr om Emmaljunga där gränsmärket Skure Hall var omtalat redan år 1050. Gränsmärket har varit omtalat många gånger då det var en gräns mellan Danmark och Sverige fram till år 1658 då gränsen fastställdes men viss justering och klarläggande skedde även år 1745.

Denna skåra utgör gränsmärket i Skure Hall.

Slutliga fastställande av den aktuella gränsen skedde faktiskt år 1745 då gränskommissionen beslutade om exakta gränsen där Skure Hall ofta var omtalad. Den exakta placeringen av gränsstenen angavs med följande: Skure Hall ligger på kanten af en skogsbacke. Der stenen är mestadels flat håller han 5½ aln i bredden samt 1½ aln hög. Slutar åt wester mot bäcken och är på samma W.sidan beväxt.

Nu för tiden stiger allt i prishänseende, utom pensionen! Ett vanligt brevporto kostade 10 öre år 1934.

Numera är fraktkostnaden 7 kronor. Den som sparat rabattfrimärke kommer undan med några ören i ren förtjänst! År 1934 kostade det 60 öre att få ett paket befordrat upp till ett kilo. Nu har priset stigit till 155 kronor men med högsta vikt på 3 kilo.
Jämför tabeller från 1934 om du har lust!

VITTSJÖ. Det var inte enbart boende i Vittsjö som fann vägen till Snapphanestugan vid Ekholmen (Gundrastorp) vid Vittsjöns östra strand från 1949 till början av 1960-talet. Många semesterfirare och gäster passade på att besöka den idylliska stugan på backen med utsikt över Kallsjön. Många har lyssnat till Eric Henrikssons dragspelstoner både från trappan och från motorbåten.

Snapphanestugan strax innan den jämnades med marken.

Byggnadsår för det som senare blev Snapphanestugan är okänt med kan ha varit så tidigt som i slutet av 1800-talet? Några av dem som har bott i stugan var Bengt (Nils Åke Thuressons farfars broder) och Anna Svensson.

VITTSJÖ 1990.
Även 1990 hände det en del saker och händelser i kulturorten Vittsjö. Det kan kanske var intressant att blicka tillbaka och minnas.
Vid 1990 års början fanns det 2 806 boende i församlingen.

Tidigt på Nyårsdagens morgon totalförstördes en villa av brand vid Hårsjövägen. Boende lyckades rädda sig genom hopp från ett fönster.
12 kockelever skulle lära sig laga Skånsk mat under en tre dagars kurs i Vittsjö.

Fyra kurvor blev en nästan rak sträckning av vägen vid Rommentorp.

VITTSJÖ 1995.
20 år är ingen lång tid med det som hände i vår ort vid den tiden har kanske fallit i glömska. Återväck minnet från 1995!
Då fanns det 2 726 boende i Vittsjö församling.
Då, 1995 var det ett Bondetåg till Halmstad. Ett antal lantbrukare från trakten ställde upp för LRF med krav på bättre lönsamhet för lantbruket.
Då var det klappjakt på räv vid trakten kring Månsatorp. Jägarna föredrog i fortsättning kalla varandra genom telefonkedja då ”rävens vänner” hotade.
Då blev Harold Persson i Emmaljunga högtidligen tackad för mer än 50 års tjänst för orienteringens fromma.

BILD: En tecknare hyllade Harold på detta sätt med journalistutrustning och Göingeflickorna.

VITTSJÖ 1985.
30 år är ingen lång tid men det kan kanske vara intressant att återuppleva några händelser från 1985:

Då vid årets början fanns det 2 773 personer i församlingen.
Då hade Bröderna Larsson stövel-rea.
Då sökte Lantmännen städhjälp med 50 timmar/vecka.
Då blev Bengt Svensson omvald till ordförande i Hästhult AIK för 18:e året.
Då bjöd hantverksföreningen alla barn från Vittsjö gamla kommun till julfest i församlingshemmet.
Då valdes Sture Svantesson till ordförande i Emmaljunga GOIF.
Då var det 350 anmälda till tredje Kiempeloppet. Nära 400 kom till start.

BILD: Schematisk karta över Kiempeloppets sträckning.

SNÄRSHULT. Ruskiga saker händer runt om i världen men även i förhållandevis lugna Vittsjö har det hänt hänsynslösa mord. Den 4 maj 1933 blev 74-årige Andreas Johansson brutalt mördad med sitt eget hagelgevär. En grammofon och ett fickur blev viktiga spår vid sökanden av den misstänkte mördaren.
Andreas Johansson hade en tid före mordet köpt det fallfärdiga torpet för 100 kronor med ovanligt rymlig bostad. Före köpet hade han erhållit 200 kronor i retroaktiv pension. Han var född i Vittsjö och hade arbetat på några platser som dräng under sin ungdom. Av grannarna bedömdes han snarast som en enstörig som undvek social samvaro. Han levde ensam i sin stuga med en pension på 57 kronor i kvartalet. Han hade arbetat kortare tider platser som dräng i trakten. Platsen för torpet, cirka 200 meter väster om vägen mot Lundsgården är utmärkt även med nummer 182.

Andreas torp intill vägen där också torp med nummer 182 är synligt.

  • 30 år är ingen lång tid, beroende på hur det ses! Några glimtar kan kanske får dig att minnas?
  • Folkmängden var vid 1985 års början 2 773 församlingsbor, en minskning med 33 personer under förra året.
  • Ett reportage fanns om ”jazzgossen” Stig Sjöberg som hade svårt att tacka nej.
  • Bengt Svensson blev omvald till ordförande i Hästhult AIK för 18:e året.
  • Hantverksföreningen ordnade julfest i församlingshemmet för alla barn i gamla kommunen.
  • Församlingshemmet i Emmaljunga firande sin 50 åriga tillvaro.

På plats vid jubileet var Sture Hallonsten, Arnold Fahlén och Hans Tykesson.

  • Vid år 1955 års början var folkmängden i församlingen 2 689.
  • Sjunne Olofsson i Emmaljunga omvaldes till ordförande i skolstyrelsen.
  • Pensionat Solhäll fortsatte för större tillbyggnad.
  • Julgranen från 1922 vid Bäckabro var i fara då förslag fanns att den skulle fällas.
  • Gert Hallkvist nyvaldes till ordförande i ortens SLU-avdelning.
  • Georg Mårtensson omvaldes till ordförande i Hästhult missionsförening.
  • Spårsnön var till glädje för jägarna men till betydligt mindre glädje för rävarna. Under några dagar blev det ett halvdussin rödpälsade som flyttades till de sälla jaktmarkerna.

 

VITTSJÖ.

  • Vid 1945 års ingång fanns det 2 769 personer i församlingen
  • Norra Skåne kostade då 14 kronor för ett års prenumeration med utgivning måndag, tisdag, torsdag och lördag.
  • Zigenarkvartetten från Göteborg kom och spelade i Emmaljunga folkets hus. Två damer samt en sångare från Småland skulle uppträda.
  • Äldre personer samt fiskare fick en extra tilldelning med 125 gram kaffe i början av året.
  • Edvin Ahlqvist sålde ett par nya och lätta skogskälkar.

VITTSJÖ. Apropå Skinnkjortla-lien-berättelsen som finns i Vittsjö Hembygdsförenings årsbok  1978 sidan 7,  samt att vi numera åter har varg i våra trakter:

Skinnbyxa-lien:

Än idag kan det va bra att ha
skinnbyxor att kunna dra
av och att offra vid lien
då vargen kommer ut ur sina hien
för visst är det mycket bätter
att komma hem med rumpan bar
än att barnen blir utan sin far
och att dom över mej ett kors sätter ???

  • Vid 1935 års början var folkmängden 2 565 personer. Under förra året utflyttade 112 personer medan 141 flyttade in till församlingen. Folkmängden ökade med 34.
  • Vittsjöfödde ”Bildsköne Bengtsson” och hans kumpan ”Tatuerade” Johansson var åter inför tinget, denna gång i Kristianstad. Åtalspunkterna var nummer 140 och 141!
  • Arvid Svensson i Hårsjö sålde 150 hektoliter foderbetor.

VITTSJÖ. Skribenten och folklivsforskaren Hans Flyborg, alias”Balder”, kom till Vittsjö på 1920-talet och började ganska snart teckna ner vad som hänt i bygden. Han skrev ner vad han hört antingen det var skrönor eller fakta ur livet. Han berättar nedan om ett höstagille på Oretorp säteri i Vittsjö. Berättelsen anges i något avkortad form.

Oretorps herrgård från i dag. Verksamheten är lika med 0 då
inga anställda finns som sköter verksamheten.

VITTSJÖ. Det är inte många som i dag har något minne av Carlita Gleye som bodde i Vittsjö år 1925 till sin död 1948 då hon avled i Lund, 71 år gammal. Fröken Gleye som hon allmänt kallades var en känd profil både i samhället och utanför tätorten. Ofta hade hon tämligen udda klädsel som hon fått till skänks. Hon kom som flykting till Sverige och levde synnerligen fattigt.

 

BILD: Carlita Gleye bland mogna hallon som plockades i korgen, troligen vid Havraljunga.

VITTSJÖ. När jag för en tid sedan höll på med en hembygdsskrivelse och då behövde efternamnet på den man som vi på den tiden, 1950 – 1960-talen, allmänt benämnde som ”Silla-Oskar”, så stötte jag på patrull.

Alla jag frågade visste mycket väl vem ”Silla-Oskar” var, men inte hans efternamn, trots att jag frågade ca ett tiotal personer.

VITTSJÖ. I Sverige är det snart tid för de nya sedlarna att komma ut i handeln. Det kan kanske vara intressant att se hurdan en sedel såg ut för drygt 150 år sedan.

VITTSJÖ. Nils Johnsson eller ”Halte Jonsson” som han i dagligt tal kallades i Vittsjö var inte något original men han var synnerligen originell. Sina levnadsöden skrev han ner på folieark och finns delvis bevarade med brandskador. Det är enastående att en människa kan utstå så många smädelser och förakt som har fick bära med sig. Han bodde de senare åren av sin levnad vid Gundrastorpsvägen och avled 1967.

BILD: Nils Johnssons primitiva bostad där hans följeslagare cykeln finns med.

VITTSJÖ. Då, vid år 1925 års början var befolkningens antal 2 487. Under förra året ökade befolkningen med 36 personer.

Följande annons var införd i tidningen: Länsstyrelsen beviljade åbosonen Gottfrid Persson tillstånd att idka yrkesmässig biltrafik.

Arbetslösheten var omfattande och därför beslutade kommunalfullmäktige att i yttersta nödfall anslå 1 000 kronor för dikning vid försörjningshemmet samt i anda hand stenslagning i Emmaljunga. Arbetslönen uppgick till mellan 25 och 75 öre per sträckmeter vid dikning.

Stormen i de första dagarna på året orsakade vindfälld skog bland att på annexhemmanet. Anbud infordrades för 54,1 kbm vindfälld skog.

Vittsjö Spannmålsaffär telefon 4, sålde melass.

Sjukkassans medlemmar kallades till sammanträde i Stensons café.

Henning Andersson i Hårsjö sålde 50 kilo dalbränd trätjära.

BOALT. Antalet bilar i Sverige ökar för varje dag. Trafiken tätnar och nya breda vägar byggs för att fordonen skall få mer plats. I dag har nästan varje hushåll minst en bil, några har flera bilar fast endast en förare!

Bilen har kommit till Boalt 1924 och vid ratten syns Jacob Lindhé. Vid hans sida Herbert Bengtsson. I baksätet finns Elisabeth gift Cöster samt okänd. Till höger finns Astrid gift Lundstedt. Bakom fordonet finns Nellie Lindhé samt troligen bilförsäljaren.

I bilismens barndom var det sällsynt med en bil på de krokiga och dåligt underhållna grusvägarna. Det är osäkert när den första bilen kom till Vittsjö. Redan 1919 startade en chaufförsskola i Vittsjö med Sjunne Svensson som initiativtagare. Då var det inte aktuellt att åka till en uppkörningsplats utan ”ingenjören” kom till platsen då tillräckligt många aspiranter fanns.
Jacob Lindhé i Boalt var bland de första som tog körkort och var den förste i Boalt som hade bil. Körkortet erövrade han troligen då han var värvad vid Norra Skånska Infanteriregementet 1889-1897. Sin första bil, en Ford inköpte han 1924.

VITTSJÖ. Under fjärde kvartalet år 1915 kan noteras att:
Kronolänsman L. W. Wolf utfärdade kungörelse om vägsyn. Det var väghållarens (boende vid vägen) skyldighet att laga samt underhålla en viss vägsträcka, till exempel från Oretorp till Fagerhults sockengräns.
25 kronor i belöning erhöll den som kunde bevisa att jakt förkommit på förbjuden mark i Stora Frösboholma och Hjortholmen.
Manufakturaffärerna Danielssons och Trobecks annonserade att de hade det mesta till salu inom sitt sortiment.
Diverse redskap samt smidesverktyg såldes på auktion efter Nils Nilsson i Hästhult (Krösnasmén).
Kyrkväktare Bengt Jönsson avtackades i kyrkan för 45 års arbete som dödgrävare och dessutom hade han varit kyrkväktare de senaste 25 åren. Vid högtidliga avtackningen fick han en vilstol samt 105 kronor i kontanter. Vid högtidliga avtackningen var han 86 år gammal. I arbetsuppgifterna ingick grävning av grav och för detta arbete hade en ersättning på en krona! (Kanske var det han som yttrade: Dör ingen snart så svälter jag ihjäl!)

VITTSJÖ. Ett urval av de händelser som kan anses mest aktuella under tredje kvartalet:
Skogsbrandfogden fick sin ersättning sänkt från föreslagna 100 konor till 50 kronor i reseersättning samt fem kronor per heldags tjänstgöring då tjänsten så påfordrades mot föreslagna tio kronor.
Blixten slog ner i ladugården hos Karl Nilsson i Ubbalt. Alla korna blev bedövade medan en kviga och en sugga dödades. Byggnaden antändes inte.
Medlemmarna i Åldadammsbäckens reglering kallades till sammanträde i Snärshult folkskola.
All jakt och bärplockning var förbjuder på Anton Anderssons egendom i Stora Frösboholma.
Sjunne Svenssons ägor i Brunshult och Vejshult var fridlysta vilket innebar att all jakt var förbjuden.
Märta Måås Fjetterström tog emot frielever till Svensk hemslöjds Vävskola. Dessutom sökte föreningen väverskor som skulle avlönas.
Elektricitetsverket fick tillstånd att framdra medelspänningsledning till Vittsjöns norra strand.

VITTSJÖ. Dynamit och andra sprängmedel har under många år varit i bruk, antingen legalt eller illegalt. Hanteringen och förvaringen av sprängmedel och krut var tämligen provisoriska under många år, kanske i stallet eller tillsammans med mediciner i ett köksskåp. Mer eller mindre hemmagjorda sprängmedel fanns sedan ett par sekler tillbaka. Effekten av dessa var dock inte så effektiv.

I muren mot landsvägen fanns den först primitiva krutkällaren markerad med inrutning.

Alfred Nobel fick patent 1864 på både krut och nitroglycerin som senare blev bland annat dynamit. Före detta patent fanns sprängmedel som var mycket explosivt men allmänheten hade inte stor respekt för detta farliga material. Det kunde hanteras och förvaras utan tanke på säkerhet. Den allra första kända så kallade krutkällaren i Vittsjö fanns ovan jord, uppmurad av sten med ett jordlager ovanpå. Där förvarades sprängämnen bakom en låst plåtklädd trädörr. Denna krutkällare fanns mellan nuvarande Hemgården och väg 117, något norrut från Hemgården räknat.

HÅRSJÖ. Den gamla tidens troligen sista tjärbränning skedde i Hårsjö 1918. Då var det Henning och Herman Andersson, far och son som utförde detta arbete. I modernare tid har sådan förädling skett i Kraxeboda. Både Henning och Herman var naturmänniskor som tog tillvara det som naturen bjöd på. Båda två framställde naturläkemedel som kunde vara bra både för det ena och det andra.Fadern Henning hade deltagit i framställning av trätjära vid flera tillfällen och hans kunskaper kom till användning när han och 17-årige sonen Herman anlade en ny tjärbränna vid lantbruket i Hårsjö (på väg mot Månsatorp). Förberedelserna var många och långa. På platsen för tjärbrännan hade det inte funnits sådan verksamhet tidigare varför ny tjärdal måste anläggas. En sluttande grusbacke befanns vara lämplig för den nya verksamheten. Tjärdalen grävdes ut och för att ingen tjära skulle läcka ut i gruset cementerades hela dalen.

VITTSJÖ. Se framåt och tänk på sommarens soliga dagar då solstrålarna glittrar i vattnet. Så skulle det tänkas med bilden som perspektiv.

Bilden kan vara exponerad kanske på 1920-talet där flera båtar med roddare och passagerare förlustar sig i de lugna vattnen intill Gustav Adolfsbron. Tänkbart är att Lilli Zickerman finns i båten i mitten. Kvinnorna har sin traditionella huvudbeklädnad liksom de tre manfolken som är högtidsklädda åtminstone från topp! Som sagt: tänk framåt!

VITTSJÖ. Fortsättning på aktuella händelser i Vittsjö. Aktuella tiden är april- juni 1915.
Den 3 april öppnade Hilma Tufesson konditori och kafé i Anders Nilssons hus.
Beställning togs även emot på tårtor och födelsedagskransar.
Betty Ottosson annonserade om 1:sta klass damskrädderi samt allehanda tyger. Kommunalnämnden ville köpa 35 famnar (132m3) ved till försörjningshemmet i Kristenstorp. Träslaget skulle vara bok- eller björkved.
Äggföreningen hade sammanträde hos föreståndarinnan. Föreningens samtliga insamlade ägg såldes till Stockholm. Då kostade ett tjog ägg 1:40.
Pastor August Nilsson annonserade att sex veckors konfirmandundervisningen började den 25 juni.
Mätnings- och vägningsredskap skulle kontrolleras under två dagar.
Utförselförbud av klövbärande djur fortsatte att gälla bland annat från Vittsjö socken på grund av mul- och klövsjukan.

VITTSJÖ. Strax före midnatt den 15 januari 1915 kom strömmen till Vittsjö för 100 år sedan och de tämligen ljussvaga allra första glödlamporna började lysa ett par timmar över huvudgatan.

Sedan dess har utvecklingen kanske gått fortare än beräknat. I dag är alla helt beroende av den ström som kommer till våra bostäder. Vid strömlöshet några sekunder slås många apparater ut. Vid längre avbrott slås hela områden ut och ingen modern utrustning fungerar.

Det är inte mer än 100 år sedan fotogenlampor, talgljus och kådstickor eller stickebloss samt skenet från den öppna spisen bidrog att skingra mörkret i de ofta primitiva bostäderna. För att göra upp eld var det en lättnad då de första tändstickorna kom ut i var mans hand. Men de första tändstickorna med fosfor, omkring 1830 var tämligen brandfarliga så de kunde tändas mot vilken skrovlig yta som helst.

VITTSJÖ. Mejeriet var ett gängse begrepp under många år. Dit kom boende i samhället för att inhandla en eller några liter mjölk eller också för att köpa någon deciliter grädde till eftermiddagskaffe. Men det var många moment före mjölkens och gräddens försäljning. År 1905 startade gräddmejeri för att bli mjölkmejeri 1932. Verksamheten vid Vittsjö mejeri upphörde 1963 sedan tankbilar hade övertagit transporterna och många småleverantörer av mjölk blev utan hämtning.

Mejeriet i Vittsjö före rivningen 1990.

Under ett par år före 1905 pågick diskussionerna om anläggande av ett gräddmejeri i Vittsjö. År 1905 var förberedelserna komna så långt att många lantbrukare hade antecknat sig för leverans av grädde till det planerade mejeriet. I början av året hade 200 kor antecknats för leverans av grädde som senare skulle förädlas till smör.

VITTSJÖ. För 100 år sedan kan det kanske vara aktuellt att förmedla vissa händelser det första kvartalet:
Vid årets början fanns det 2 209 personer boende i församlingen, en ökning med tre under förra året.

På den tiden fanns legala uppgifter klara redan Nyårsafton. I år kommer uppgifterna först i mars månad!

Kommunalstämma hölls den 17 januari efter gudstjänstens slut. Då skulle beslut göras bland annat om inköp av brödsäd. Beslutet blev att inköpa två vagnslaster av varan.
Elektriska strömmen kom till samhället i mitten av januari. I samband med denna händelse passade Vittsjö elektricitetsverk att försälja häng- och bordslampor för fotogen. Tre månaders betalningsanstånd medgavs.

 

VITTSJÖ. Dolda och gömda skatter var under många år ett livligt ämne att diskutera. Tro och vidskepelser var säkert upphov till många sägner även i vår trakt. En person som var flitig nedtecknare av dessa sägner var Hans Flyborg. Han bosatte sig i Vittsjö under slutet av 1920- talet och var medarbetare i Norra Skåne under signatur ”Balder”.
En av hans uppteckningar som han skrev om i slutet av 1930-talet var om en skatt i Gundrastorp som skulle upptäckts för drygt 200 år sedan: Vid schaktingsarbete i en grusbacke hittades en kopparkittel fylld med silvermynt. Markägaren blev efter detta ansedd som en ”mäkta rik man”.
Ryktet spred sig, och i samma by berättades att en annan skatt var nergrävd på en annan plats. Efter energiskt arbete kom skattsökarna ner ganska djupt då plötsligt en mängd ormar uppenbarade sig i det grävda hålet. Skattsökarna lämnade med all hast sitt grävande sedan de erinrat sig hiskeliga historier som drabbat andra skattletare. På flera platser i socknen har skattsökare drabbats av både ormar och frustande drakar.

VITTSJÖ. På ”den gamla goda tiden”, om den nu var så god för många är tveksamt? Då kom en och annan vandringsman, eller det då dagliga uttrycket luffare som drog från by till by, från gård till gård för att tigga till sig någon för livets uppehälle. Den tiden är förliden fast det har funnits en person som kallades luffare men det var många år sedan han ”gick på luffen”.

Det fanns Goda-godick samt flera anda som var kända i bygden. Den siste bekante luffaren var Faber Andersson. Se artikel denna sida 2014-09-25.
En så kallad vandringsman var tämligen okänd, Nils Bergstrand som hade sina strövtåg bland annat i Vittsjö. Inför sin 50 årsdag skrev han en dikt om sin levnad där han erkände att han fått ”viss hjälp” med ordvalet av en diktskrivare i trakten! Kanske finns det någon läsare som känner till mer om denne vandringsman. Hör av dig i så fall. Tack.

VITTSJÖ. Är ”lyckade” självmordsförsök de som fullbordas eller de som hinner avstyras?

I Sverige blev - i juridisk mening - självmord lagligt 1864.

Men ända fram till 1908 hade kyrkan lagstadgad befogenhet att straffa självmördare genom att begrava dem i stillhet. Därefter blev det tillåtet att ge människor som dött för egen hand en "hederlig begravning". Nuförtiden kan man ibland läsa om begravningar som sker "i stillhet", d.v.s. i kretsen av de närmast anhöriga. För inte så länge sedan var en begravning ”i stillhet” ett straff, som drabbade avrättade brottslingar och självmördare.

Några veckor före jul 1876 hade två olika personer i Vittsjö – oberoende av varandra – drabbats av sådant svårmod att de inte fann någon annan utväg än att försöka ”avhända sig livet”. En av dem kunde man rädda åter till livet, men den andre var räddningslöst förlorad. Det förstnämnda försöket ”misslyckades” och det andra ”lyckades”. Men ytterligare ett självmordsförsök - utfört i Vittsjö 15 år senare - lyckades, vilket alltså innebär att det fullbordades. Detta självmord drabbade en ung man och var orsakat av en förlust av pengar på kortspel. Detta tragiska självmord inträffade i augusti 1891.

VITTSJÖ. I tidningarna har man på senare tid under rubriken ”Hembränningen på utdöende” kunnat läsa att den olagliga tillverkningen av sprit runt om i vårt land stadigt minskar. Denna dryck, som i folkmun kan smaka lite finkel och likaledes i folkmun kallas för skogsstjärnan, blir nuförtiden allt ovanligare. Annat var det förr! Även bland det annars så hederliga och gudfruktiga folket Vittsjö socken förekom den sortens tillverkning.

I tidningen Folkets Röst den 3 mars 1860, för snart 155 år sedan, rapporterades den obehagliga nyheten att det minsann pågick lönntillverkning av starka drycker på fyra ställen i Vittsjö socken. I byn Hästhult var man allra värst, ty där hittade länsmannen tre apparater som tillhörde lika många torpare. Men den nitiske Wannholm hade även hos en bonde Boalt lyckats beslagta en bännvinsanläggning. (Tidningen Folkets Röst som utgavs åren 1849-1861, var en för sin tid ett tämligen kontroversiellt blad som gärna avslöjade diverse skandaler. En tidning som utnyttjade s.k. ”Whistleblower” långt innan begreppet var påhittat.)

VITTSJÖ. I början av mars 1933 hade Simrishamnsbygdens på den tiden mest läste krönikör - och uppfinnare av namnet ”Österlen” - ordinerats Vittsjöluft för att återhämta sig från en nyss genomliden lungkatarr.
Den legendariske Österlenfödde redaktören John Osterman utgav sedan 1895 tredagarstidningen Cimbrishamnsbladet där han under rubriken ”Händelser och funderingar” signerade ”Jam” kåserade om stort som smått. Den 31 december 1934 skrev han: Tack och farväl. Då jag idag definitivt lämnar Cimbrishamnsbladet, som jag i 40 år utgivit och redigerat, vill jag bringa hela denna orts befolkning ett ödmjukt tack...

Namnet Österlen som beteckning för sydöstra Skåne lanserades gemensamt av John Osterman och författaren Theodor Tufvesson, efter att de fått i uppdrag att utarbeta en turistbroschyr över bygden.

John Oskar Osterman Lilli Zickerman

Osterman inleder sin berättelse om mötet med den av honom mycket beundrade textilforskaren med att klaga på vädret: Tröstlöst regnande – skogsbygdsklimat i Vittsjö. Men kåseriets fortsättning går i betydligt ljusare färger. Han skriver: Naturligtvis sökte jag upp fröken Lilly Zickerman, som slagit upp sina bopålar på en bok- och ekklädd höjd vid Vittsjöns idylliska stränder.