Lördagskåseri...

Husets specialitet är sniglar, sa hovmästaren . - Jag vet, svarade gästen. Förra gången jag var här blev jag serverad av en.

Gamle rallar-Kalle berättade om sitt händelserika liv: _ En gång var vi på ett banbygge mitt i ödemarken. Där var bara myr och hedar så långt ögat nådde. Ja, det var så ont om skog att föräldrarna fick aga sina barn med torvströ.

- Med vilken rätt sitter min herre vid mitt stambord? -Ärter och fläsk .

- En man kom in på restaurangen och sa: -Det gäller min kompis , som är lite knäpp i skallen . Han tror att man kan betala med kapsyler . Han kommer snart hit och då kan ni vara bussiga och hålla färgen och ta emot hans kapsyler, så kommer jag och betalar senare? -Vi ska ordna det! lovade hovmästaren. En stund senare kom gästen in och han åt och drack och betalade med kapsyler. På kvällen kom kompisen tillbaka och frågade hur det gått. -350 kronor, svarade hovmästaren. Han åt det bästa vi kan erbjuda ! - Jaha , då är jag alltså skyldig 350 kronor. Kan ni ge tillbaka på ett grytlock ?

Min man har börjat bli gammal. I dag tittade han på matsedeln och sen på servitrisen.

 -Hur kunde ni vara så dum att ni bröt er in i samma klädshop fyra gånger i sträck? - Jo, första gången stal jag en klänning till min fru och sedan har hon tvingat mig att byta den tre gånger

-Varför gick du inte till polisen med den där guldringen som du hittade? - Nä, det stod ju ”Din för evigt” i den.

-Min man blir smittad av praktiskt taget allting, bara han kommer i närheten av det. Han hade knappt börjat på pappersbruket förrän han fick påssjuka.

-Då fru Lindberg kommit in på en sal efter att ha fått sitt första barn frågade hon sin rumskamrat som just fått sitt tionde barn och nu höll på att äta middag. - Vad fick du? - Strömmingsflundra, blev svaret.

-En kvinnlig bilist höll ut vänster hand genom bilrutan medan hon körde men ändå svängde hon inte in på någon sidoväg. En polis som låg bakom henne med sin bil frågade vad hon egentligen menade. -Å, sa hon, jag torkar ju bara nagellacket!

 

Fängelsetiden slut!

Så följde ett år där alla gräl slutade med samma ord från min fru : "Ta ut skilsmässa då för helvete”.
Visst; Jag var ingen bra äkta man, och på olika sätt drevs mitt liv mot andra mål, utan att jag själv hade en aning.

Ingers missbruk ledde nu till vistelser på hem för missbrukare, men hem kom hon ibland, en gång tillsammans med en manlig “kollega” med bil. Vi lyckades ordna med skilsmässan. Som nästan fyllda femton år fick Camilla välja vårdnadshavare, det blev sin mamma och de bodde kvar i huset. Våra äldre barn hade flyttat hemifrån, så man kan nog säga att de hade gott om utrymme.

 

Kärlek utan gräns. Nu är jag barnlös och sambo inne i centrala Alingsås, året är 1986, min yngsta flicka ska fylla 21år och har flyttat till egen lägenhet i Göteborg. Som lantbrevbärare får jag uppleva det mesta av tragedier och fantastiska glädjeämnen, men på något sätt går jag vidare med heder och ära i behåll.

Denna försommar hände något som helt förändrade mitt liv, ett trasigt liv som till slut fann en mening och så småningom en kärlek utan gräns. En dag efter sju-åtta mil och över 300 kunder, kommer jag in till “min” kassörska som skulle godkänna min redovisning. Då står hon bara där, en diamant bland gråstenar, hon står först i kön i kassan intill.

 

I helvetet "fortsättning”

Fram på kvällen kom det en långfilm som alla ville se, utom min fru som deklarerade: Då går jag upp och lägger mej! Sov gott sa vi alla fyra och även Inger verkade nöjd med "nattningen”. Efter en timme kommer hon ner igen och sätter sig jämte Camilla i soffan. Så blir det en massa tjafs och hon säger, om ni inte stänger av teven nu så pinkar jag här jag sitter, ni får bestämma.

Vi som sett filmen från början ville förstås se upplösningen och tog ganska lätt på hotet. Men rätt som det var bröt nästa elände ut, hon gjorde det, hon visste inga gränser och möjligen gjorde hon detta och mycket annat för att någon skulle bry sig om henne. Barnen grät och allmän kalabalik uppstod, ingen ville längre sitta i soffan. De kunde ändå se färdigt filmen, men utan mej.