Lördagskåseri...

 

Här följer några så kallade "Tidningsankor".

Var tredje död är rattfull.
Dagen

Inbrottstjuvar störde inte hund.
Sydsvenska Dagbladet

Peter Dahl är Sveriges mest nu levande författare.
Nerikes Allehanda

Personerna skall ha tagit emot 36 flaskor starksprit, flera flak öl och ett antal chokladkartonger från kunden som man sedan delat upp sinsemellan.
Svenska Dagbladet

En dag då jag var på jobbet kom de till vår uteplats där min fru satt och rökte och kastade glåpord och sten.
Göteborgsposten

 

Det finns folk som samlar på praktiskt taget allting. Ni kommer nog att förvånas över min vurm som faktiskt bara är minnen. Men dock består de av öar och ståpäls, en underlig kombination kan tyckas.

Efter en skilsmässa 1979 for jag ensam till Puerto Rico på Gran Canaria. Där upplevde jag min första ståpäls långt innan Gunde Svan myntat uttrycket. En kväll gick jag till en uterestaurang nära hotellet, jag satt och njöt av något gott att dricka, plötsligt tänds ljuset över en liten scen cirka 3 gånger 3 meter. Ett vackert par börjar dansa till “Memory” ur Cats och musiken från en trio fyllde mina sinnen och tillsammans med dansen gav det mej en ståpäls och ett minne för livet.

Puerto Rico på Gran Canaria

 

Golfhistorier. John ville imponera på sin svärmor och tog därför med henne till golfbanan. Han placerade henne på läktaren, gick till tränaren och sa: -Jag vill slå långt och perfekt. Min svärmor sitter där borta. -Är du inte riktigt klok? Du träffar inte kärringen på det här avståndet.

-Om jag dör gifter du dig med en annan kvinna då? -Det är möjligt. -Får hon mina golfklubbor? -Nej, hon är vänsterhänt.

 

Som född i en släkt fylld av mer eller mindre troende, kom min konfirmationspräst som en stormvind in i vår församling. Jag var nog cirka nio år och på besök hos min mormor och morfar, de var nog betecknade som högkyrkliga på den tiden. De hade nio för längesen utflugna barn, men Margit min yngsta moster var arton år och okysst (tror jag) var kvar hemma. Rätt som det var knackade det på dörren och vips var den nya prästen inne, han presenterade sig som Ragnar Zachrisson och tog alla i hand, sist min moster, men sen hände något som chockade oss alla. Han tog Margit i famn och bar henne till närmsta liggplats och kramade om henne till hennes och familjens stora förundran. Men Ragnar var en ung och modern präst, ovanligt på den tiden.

 

Fotbollens tack och adjö.

Jag såg några av EM matcherna, det var ett totalt sammanbrott av allt som funnits i min glädjefulla förväntan inför detta mästerskap. Ett spel som mest bestod av sido- och bakåt sparkar. Liggande, ojande spelare förpassade till gräsrotsnivå av krokben eller egna filmningar.

När jag spelade fotboll en gång i urtiden så fick jag lära mej att målet var i längdriktningen, åtminstone när vi spelade elvamannafotboll. Men i en framtid, om fotbollen fortsätter vara så ineffektiv så vore det kanske bra med mål på sidorna också, med eller utan målvakt.

När jag en tid i Göteborg spelade sjumannafotboll i SJ sport och senare för Posten så spelade vi tvärsöver planen, precis som nästan alla lag gör idag. Eventuellt var min fotbollskarriär också på gräsrotsnivå, men det var ett ”rent spel” och utan de nutida stjärnornas divalater.