Lördagskåseri...

 

Semester i helvetet (forts)

Förföljd av långa haranger och skällsord lyckades jag hänga tillbaka den gamla dörren, som ännu var hel fast sliten och ful.

Jag visste att semestrar kunde vara sköna dagar där man gjorde allt som man inte hann med under resten av året, både nödvändiga och andra sköna onödiga saker.

Den kvällen fick jag göra åtminstone tre onödiga saker, som helt saknade skönhet. Ingers spritbegär gjorde henne så fullständigt utan sans och balans och varje gång hennes sprit tog slut, särskilt söndagar då blev allt outhärdligt. Denna lördag blev jag tvungen att låna en 75:a Koskenkorva av en granne, inte för att jag själv ville men för husfridens skull.

För det mesta var jag tvungen att vara nykter då allt kunde hända och bli helt okontrollerbart. Om det var av omtanke eller endast för att berusa mig jag lät vodkan bränna även min strupe, det har fallit ur minnet, kanske var det bara för att lätta upp mitt akuta tungsinne. Möjligen var det för att glömma den tillspillogivna dörren och den förnedrande situationen, tänk att låna sprit för att ytterligare sänka en alkoholist som därtill varit min omtyckta fru och våra barns mor.

 

I helvetet.
Varje dag utvecklades en fråga, vad ska hända idag? Hur ska det bli i kväll? Vad har skett under min dag på jobbet? Dagar utan egentligt hopp och fyllda av stor förtvivlan. En helvetets semester har etsat sig fast både i mitt sinne och minne. Jag hade sett fram emot denna ledighet trots allt, då jobbet också känts tungt en tid, kanske beroende på att jag aldrig fick ro och vila tillräckligt. Första ledighetsdagen var en lördag och jag hade planer på att byta den masonitklädda dörren ned till källaren. Detta mot en ny av gabon. 

 

Från Sveriges baksida till framsidan igen. Conny vår son började skolan i Södertälje, han fick en del problem åtminstone till en början , det göteborgska språket gick väl inte hem så bra och sånt har många blivit mobbade för. Allt syntes nog ljust i andras ögon, medan våra var förmörkade av det som saknades: innerligheten som aldrig riktigt funnits. Inger längtade tillbaka och vi planerade återflytt, värst var det nog för barnen som hunnit rota sig, mer än vi föräldrar. Jag sökte förflyttning inom S.J men det var tji, då sökte jag på Postverket och det blev “napp” ganska omgående.

Drottningtorget och Posthuset i Göteborg

 

Tillbaka till “Gå”, Fortsättning. Tyvärr började ett annat problem utveckla sig till ett helvete för hela familjen. Ett problem som funnits nedärvt ända sedan födelsen då pappan (min svärfar) alltid supit mer eller mindre. Varje dag måste min fru passera systembolaget och ganska snabbt utvecklades en alkoholism som började med en flaska rödvin om dagen. För att sluta med förtidspension och lika mycket starksprit, för de pengar som var ämnade till mat och kläder.

Nästan varje dag kunde jag följa hennes hemfärd då hon ännu klarade att jobba, med en systempåse handen, väntande på bussen Mölndal-Mölnlycke.

 

Nytt fängelse. Vi flyttade igen, Inger var höggravid. Men då mina svärföräldrar vägrade flytta, blev det ett måste för oss. Vårt hus blev sålt med kontrakt så Ingers föräldrar kunde bo kvar i övervåningen.

Södertäljes stationsbyggnad

Vi flyttade ända till Södertälje där hus och arbete väntade på oss första juli. Det blev ett hus med många problem och allt var överhuvudtaget ett stort misstag. Det kvittar hur långt bort man flyttar, man kan aldrig flytta ifrån ett olyckligt äktenskap. Man kan aldrig läka ihop ett hopplöst äktenskap genom att skaffa barn, det blir bara en nyhetens behag. Ju fler familjemedlemmar man blir desto fler blir det ju att dela kärleken med.